Jaaaa....

Önskade vääääldigt mycket att jag hade en go känsla i kroppen!! Att jag bara mös i detta fina väder och var en avslappnad person!! Men varenda jävla dag är ett evigt pussel å få ihop allt!! Skoldoktor och utflykt samtidigt... Börja 07.00 på morgonen - fixa matsäck - komma ihåg låneböcker - lånekort - komma ihåg matsäck och i slutändan så glömmer jag saker iallafall!!
Idag drog vi iväg till Streetdancen - utan att Hannah hade strumpor att ha på sig i skorna... Slutade med att jag fick dra av mig mina... Hahahaaaa... Funkade det med, men bara denna känsla!! Känslan att jag kommer glömma något viktigt... Typ någons födelsedag, eller någon kurs eller möte... Ja, ni kanske hajjar...För 2 veckor sen höll jag på att glömma Hannahs utvecklingssamtal, var bara i skolan av en slump och letade efter Hannahs tröja, när hennes fröken kommer ut och tittar efter oss... Fatta så snurrigt!! Olustkänslan att allt ångar på i alldeles för snabb takt!! Snart sitter jag väl på hemmet utan att ha förstått hur det har gått till!!

Nåväl... För någon vecka sen gjorde jag en sak som jag nog får ångra i framtiden... Men jag gjorde det för min egen skull... Kunde inte sluta tänka... Har i ju för sig inte slutat nu heller... Men skönt att jag fick iväg det där brevet iallafall... Någonting släppte...

Mjaaaa.... Älskar Hannah så oändligt!! Så glad att hon finns och kan inte tänka mig ett liv utan henne... Hon håller mig uppe!! Puss snutt!!